Jag hade sett framemot en hel dag på hiking tur i skogen, 4 mil vandring, med matte och husse så som vi planerat och köpt in utrustning för ändamålet i flera veckors tid. Men så hittade jag något väldigt intressant i skogen, en annan levande varelse som jag tänkte jag skulle bekanta mig med och se om det var en potentiell kompis. Men den "kompisen" visade sig inte tycka om mig värst mycket och bet mig i nosen. Matte blev givetvis riktigt orolig och ringde efter en taxi direkt. Fort bar de ut mig ur skogen och fort körde de iväg till djursjukhuset där jag fick spendera min hiking dag med matte och husse som stannade med mig hela dagen.
Matte grät när vi anlände till djursjukhuset och jag förstod inte varför det började sättas en massa nålar och slangar i mig men litade på matte som intalade mig om att det är för mitt eget bästa.
Jag blev lite dåsig och trött efter det där mötet med det konstiga djuret som matte kallar huggorm. Måste komma ihåg att dessa huggormar inte är några potentiella lek kamrater för den här dagen blev ju inte rolig.
Matte grät när vi anlände till djursjukhuset och jag förstod inte varför det började sättas en massa nålar och slangar i mig men litade på matte som intalade mig om att det är för mitt eget bästa.
Jag blev lite dåsig och trött efter det där mötet med det konstiga djuret som matte kallar huggorm. Måste komma ihåg att dessa huggormar inte är några potentiella lek kamrater för den här dagen blev ju inte rolig.
Två dagar spenderade jag på djursjukhuset med enbart möjlighet till att sova hemma. Fick lite mediciner av personerna där inne, hade någon flytande vätska i benet och så togs det en massa prover på mig hörde jag när matte samtala med de andra tvåbentingarna.
Sen fick jag med chock höra att jag skulle hållas oaktiv i 2 veckor, det var jag mindre glad över men jag fick i alla fall under dessa två veckor ligga och gosa med matte långa stunder om dagarna så jag kunde inte direkt klaga.
Sen fick jag med chock höra att jag skulle hållas oaktiv i 2 veckor, det var jag mindre glad över men jag fick i alla fall under dessa två veckor ligga och gosa med matte långa stunder om dagarna så jag kunde inte direkt klaga.
Efter två veckor var man tillbaka på djursjukhuset och fler nålar sattes i mig, denna gång tänkte jag att jag skulle tala om vad jag anser om nålar så när den där handen med nålen i började närma sig mitt ben började jag klättra på matte istället och skrika. Men återigen intalade matte mig om att det var för mitt eget bästa så jag gav tassen till sist men grät över att det gjorde så ont.
Visade sig i alla fall att jag var frisk igen och jag tänkte direkt att äntligen kan vi gå på hiking, köra drag mm men matte sa vi måste vänta 10 dagar till innan vi kan göra något tillsammans. Suck, 10 dagar till i stillhet. Nåja, mera mys med matte skadar aldrig.